FILIPPA JENSEN

att ha den smärta, som långsamt stiger sig ovanför mina två ögen,
en litet surr som alltid finns kvar, aldrig lämnar mitt huvud.
helt öm på en och samma plats, som ett onsynligt blåmärke, men ändå så synligt inutti.
tårar som kan rinna när jag minst anar det, utan en anledning, bara mitt huvud som styr allt.

kommentarer jag kan ge, får ord att snubbla & glömma ord i en mening.
drömma saker som får allt att kännas som en verklighet,
orolig varje dag för vad jag drömmer och vad jag upplever.
en känsla av oro som alltid finns längst in i ryggmärgen.
men hur ska allt detta försvinna ? alla dessa tårar jag gått igenom i över 10 månader.
läkarbesök man gör nästan varannan vecka, bara massa stick i ens kropp men inga svar.

folk glömmer lätt bort hur de är för mej just nu, det är inte många som tänker på min smärta,
den syns inte på utsidan, förutom min trötthet & mina tårar,
men annars syns den bara inutti. jag kan lätt skrika till, säga imot just nu.
höjer lätt rösten för att få en människa att förstå att den ska ta avstånd, när jag igentligen inte borde.
jag tänker inte på det , jag får straff även fast det igentligen inte gör så jag lär mej.

jag är rädd för att förlora något värdefullt just nu,
folk tar det som jag klagar hela tidne, hela tiden är sur. men det e smärta, smärta som jag aldrig får ut helt.
sånhär har jag varit i tio månader, men just nu går jag igenom en tid av tabletter som jag hoppas ska bli bra.

i denna stund så har jag haft folk som ställer upp i ena stunden,
sen i andra så slutar den att förstå mej, skiter i mej fullständigt.
jag försöker leva ett liv som alla andra gör, men det gör allt så svårt för mej.

jag är även rädd för mina betyg, vad lärarna ska ge mej för omdömen.
jag akn inte koncentrera mej för då går mitt huvud upp i varv och jag akn skrika av smärta,
det har hätn månag gånger att jag går ut i rummet när jag abar räknar matte i en bok,
andas och lägger mej ner på marken helt tårögd. de smärta som jag inte kan motvärka,
flera nätter har jag legat helt sömnlös, jag är trött men kan inte sova för suset i huvudet.
jag har till&med fått göra halva prov för jag inte klarar av att fortsätta, hjärnan tar stop och total vägrar!

jag vill inte att ni ska tycka syn om mej, eller special behandla mej.
men det är såhär det ligger till & försök gärna förstå mej.